när tomrum fylls med ord.

"The greastest love of all"

Idag är det 6 månader sedan vi blev ett par, Jonas och Jenny. Två individer, med ytliga skillnader men inom oss båda delar vi mycket - en sak är att vi älskar varandra. Den viktigaste biten av alla.

Vi har gått igenom mycket under dessa 6 månader, det är inget vi kan fly i från. Under dessa sex månaderna så har vi haft många kompromisser om allt mellan himmel och jord. Det har varit mycket bråk och tårar men även mycket kärlek!
Jag minns den dagen jag sov hos dig första gången och när jag satt på buss 421an hem så ritade du ett hjärta på bussfönstret och du gav mig en slängkyss - det pirrar i magen när jag tänker på det.

Jag tänker på alla de gånger du sagt hur vacker jag är - att jag aldrig ska tvivla på din kärlek. Jag har aldrig gjort det, att jag har misstrott dig. Du vet hemligheter som ingen annan vet, för att du är värd att veta dem för att jag kan vara ett mysterium ibland och avvisar all hjälp jag blir erbjuden.. Men varje gång jag mått dåligt, varit ledsen eller inte har någon motivation kvar har du alltid varit där. Du har gett mig hopp om att fortsätta att kämpa - för att du och många andra har hjälpt mig att vara stark - och du torkar varenda tår jag förlorat med din värme.

Du är inte bara en pojkvän - du är en av mina bästa vänner, du är en ledstjärna i mitt liv. Du är den andra halvan av mig som jag inte vill leva utan.
Jonas, du har visat mig vad äkta kärlek är. Du har fått mig att lysa upp, du har hjälpt mig så många olika sätt - att det inte finns tillräckligt med tack.

Jag önskar att jag kunde sova med dig varenda natt, för att annars så känner jag mig inte trygg nog. Att känna din närhet varenda gång man somnar är det bästa som finns - även dina snarkningar älskling! Att vakna upp med dig är det bästa som finns för att då på ett abstrakt sätt stannar tiden och jag vill aldrig gå tillbaka till verkligheten. Dina kyssar verkar som plåster i alla stunder - jag klarar mig inte utan dem.

Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen, för att jag kan nog inte beskriva min kärlek till dig i ord. Du är min och det är jag otroligt glad över. Ingenting kan stoppa oss - det är du och jag mot världen!
Jag älskar dig av hela mitt hjärta älskling. Du är den finaste i världen. <3

Solen är ovanligt varm idag, för att vara i november i alla fall. Solens strålar känns som en dag i juni. Jag blickar ut över det schackrutiga fältet, som nästan gör mig magiskt förälskad i färgerna svart och vitt.
Två trappsteg nedanför mig finns två nyförälskade ungt par. Individerna speglar två kontraster och man kan känna i värmen att dem verkligen älskar varandra, trots deras tydliga ytliga skillnader.

Hon är den som har den rosalysande färgen i håret, prytt med små ”Hello Kitty”-spännen. Men när hennes älskade rör vid hennes hår ser man att han inte bryr sig om alla glåpord som hon får slängt i ansiktet varje dag, för att hon är vacker som hon är. Hon är någon, hon är älskad av hela världen – för att han är hennes allt – hennes värld.
Han, hennes allt smeker hennes kind så ömt.

Indianerna som står i flock fem trappsteg ovan mig spelar panflöjt. Tonerna som bedövar all smärta inom mig, för alla de vackra tonerna verkar som plåster på mina sår.
I detta ruset av lugn som jag får av panflöjten springer hundratals människor på det schackrutiga mönstret med headset, dataväskor hängandes över axeln och ett stressigt ansikte.
Hon där, som har en höstkappa prytt med ett rosa band på hennes högra sida, hon är kär. Man ser det på henne – att hon vill dansa, precis som höstlöven gör med vinden idag och solen är deras strålkastare.

Han, som är hennes allt, känner en lätt puss mot hans kind, precis som att han var gjord av glas. Han ler stort. Hans mörkgröna jacka med märket fjällräven sittandes på ger han till henne. I jackan finns all värme han lagrat för henne, bara för att försäkra att hon inte ska frysa, för att hon har trots allt bara en svart-vit tyllkjol och en rosa tröja som matchar hennes hår. I nästa sekund värmer han hennes händer i kylan, trots den sol som värmer oss idag. Han tittar in i hennes isblåa ögon och jag kan inte höra han säga någonting i kärlekstunden, utan bara ser hur han formar läpparna som säger ”jag älskar dig”.

Solen skiner i november, höstlöven gör fina, virvlande piruetter när de dansar med vinden, men här sitter jag på ”emotrappan” och skådar äkta kärlek som existerar.
Det är vackert – dödligt vackert. Bilden har etsats fast på min näthinna och jag känner kärlek inom mig för detta vackra par.
Men själv har jag ett hjärta som bara består utav djupa fotspår av lämnad kärlek och stora öppna sår.

Jag har skrivit detta i ett syfte till Svenska B.
Kommentera gärna om ni vill.
Peaace out (:

För några veckor sedan var jag såhär glad! Jag hade motivation att gå till skolan- att överhuvudtaget att gå upp.
Nu är det väldigt stor skillnad. Jag vill inte ens till skolan och jag när jag får tillfälle så somnar jag alltid. ALLTID! Jag är trött jämt och jag orkar inte plugga. Jag orkar inte vara med någon känns det som.

Igår var jag på Högskolemässan i Älvsjö där jag samlade på mig tusenmiljoners kataloger som jag bar hem på senare. AJ! Så efter mässan blev det några timmars tid till att prioritera och vädera vad man vill göra senare i livet. Plugga eller inte plugga? Plugga i Stockholm eller Lund? Utomlands eller Sverige? Mediabraschen eller ta hand om människor? Så sjukt många frågor att jag blir helt snurrig...

På torsdag så ska vi till Älvsjömässan där vi ska på SACO:s mässa där vi ska gå igenom över 400 montrar med högskolor. Alltså jag får bara ont i magen när jag tänker på vad jag kommer att göra där - välja min framtid?
Madde känner likadant som mig så hon förstår faktiskt vad jag pratar om - Madde och Elin blir mina kompanjoner på mässan! :)

Vår SYV sa att om man hade beslutsångest (som jag har!) ska man ta varenda katalog som ser intressant ut på mässan och sedan ska man riva ut de yrken som man kanske skulle vilja bli & sedan ska man gå igenom alla utrivna blad och rensa på det man inte vill bli! Alltså grejen är jag kommer aldrig att klara det känner jag...
ÅH - detta är fan lika jobbigt som det var att välja gymnasium.

Nu har jag tankat hem High School musical 1-3 som jag tänkte kolla på nu. Måste ju kunna diskutera med Elin om det imorgon! ;) För övrigt har dagen varit helt ok. Tittat på This is England - riktigt bra tycker jag men den kunde ha varit längre eftersom den inte fick något "riktigt avslut". Men nu tänkte jag lägga mig i sängen. Godnatt älsklingar <3

Ja, jag vet. Säg ingenting - jag har redan listat ut det. De glömda inläggen på denna blogg. Jag vet. Förlåt. Kan ni förlåta mig? Jag känner mig dum nu. Fan.

Ta mig härifrån, ta mig till kärlek och dans.
Ge mig styrka att orka dessa dagar till den 18 december,
jag vill inte gå till skolan längre.
Pressen bara ökar och den kväver mig snart - jag får ingen luft.

Snart är det jul som ni alla har märkt, och igår var min älskling på middag hemma hos mig och det är lika mysigt varje gång! Vid middagen blev det även bestämt att min familj + jonas samt våra underbara grannar ska på julbord på Solliden och jag bara längtar tills dess!

Jag längtar till julskyltningen kommer till stockholm, då jag och Jonas ska ut och julhandla i tid för en gångsskull. VI ska köpa pepparkakshus, baka lussebullar i vintermörkret och ge varandra massor av pussar. ;)

Nästa vecka jag du och jag älskling tillbringat 6 månader tillsammans.
Det är helt sjukt faktiskt- att tiden har gått så fort. Att vår kärlek har vuxit något enormt!
Jag älskar dig och jag vill alltid vara din.

Universeum @ Göteborg
Jag, Jonas, Patrik och Camilla tänkte åkte dit någon helg.

Hallå igen! I'm back on track.. I think.

Det har varit mycke nu på sistone och jag skäms över att inte har bloggat. Men vafan, jag tar mig aldrig tid - eller så tillbringar jag mycket tid med min älskling! Jag ska nog ha med mig datorn överallt för nu jävlar ska jag blogga så det bara ryker om det ;)

Julen börjar krypa upp på tapeten och jag blir lite nervös tror jag.
Att stå i en lägenhet, tända levande ljus på vardagsrumsbordet som värmer upp hela tillvaron.
Du och jag står hand i hand. Vi älskar varandra.
Jag vill att tiden ska stanna när vi rör varandra.