Snön faller inte vit i år..

Jag önskar att snön hade fallit nu så att den kunde lysa upp mitt mörka rum mitt i natten,
jag slipper sitta ensam och fundera samt analysera.

jag slipper sitta i mörkret själv o gråta,
torka bort tårarna med min vita "Born To Be Wild" t-shirt
samt kväva mina hulkanden så att jag inte väcker huset.

Jag har lovat mig själv o vissa andra att inte gråta och
att inte tänka på honom- men han finns ändå inuti mitt huvud 24/7

Det är när man ligger i sängen, under täcket, då frågorna i huvudet blir allt fler och komplicerade att man måste överanalysera för att försöka lösa dom. Men jag lyckas aldrig lösa någon fråga ändå så när jag till slut har gett upp på att lösa frågorna är alla frågor lika jävla olösta som från början.

Jag kan fortfarande känna doften från honom i min säng, lakan och örngott.
Jag kan känna hans närhet som han lämnade för min skull, just för att jag inte skulle sakna honom allt för mycket när han sa ajdö.
När jag blundar kan jag känna hur han exakt höll om mig med sina armar och händer samt känna hur hans läppar snudda mina i både glädje och sorg.
Men om det är något jag känner tillräckligt både psykiskt och fysiskt är det hålet i mitt hjärta,
som gör väldigt ont...

Julefriden!(?)

Det är mörkt ute och snön har inte visat sig på flera veckor. Det är tragiskt tycker jag... Inom mig så går jag och hoppas på en liten strimma hopp att det kommer finnas lite snö tills nyår i alla fall.


Julen var bra tycker jag! Jag njöt varenda sekund av när jag träffade min familj o släkt, åt den goda maten och när man mätt o belåten satt i soffan förväntasfull väntade på alla julklappar man skulle få :)
Vill upplysa min släkt om att nästa år, julafton 2008! kommer det hända grejer! För att då är det jag och Jessica som planerar julafton och vi kom fram till att det blir vår onyktra julafton tillsammans! ;)


Till ett annat ämne som jag redan hade tänkt att skriva om på julaftonsnatt, Julafton på andra ställen.
Det var faktiskt min mor som visade mig en blogg där det handlar om en kille som skriver så gott som varje dag om sin vardag, sina tankar och sin situation. Han beskriver sin julafton och när jag läste den berörde den mig så djupt! Jag fick svälja klumpen gång på gång och samtidigt förhindra mina tårar som snart skulle spruta...
Den här killen som jag skriver om sitter på en anstalt där han skriver om på väg ur ett missbruk & kriminalitet, detta är en blogg man ska läsa.
Detta är en sådan blogg som ska uppmärksammas och inte en blogg som Blondinbellas! Jag blir starkt berörd av denna blogg, bloggaren heter Michel.


Ett utdrag ur hans blogg;
"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
ge mig mod att förändra det jag kan,
ge mig förstånd att inse skillnaden.


Vad innebär beroende sjukdomen för mej ?

Att jag inte kunde hantera mitt liv...Droger,kriminallitet,spel och våld va en del av vardagen. Ångest deprisoner.
Det skapa många dåliga relationer med familjen, Kompisar... Jag ljög för folk som jag inte vill ljuga för bedrog människor som jag inte vill......inte medvetet men som en följd av att jag va påtänd. och för att kuna forsätta använda droger. jag satte mej själv först i alla lägen...jag älskade mej själv så som en högre makt...fast makten va beroendet. reflekterade inte över vad mitt handlande fick för konsikvenser för andra människor....Jag använde droger för att leva....och levde för att använda droger... I dag inser jag att det är ett livs långt projekt att hålla mej i från det här för jag klarar inte att hantera det på något sätt....jag är tacksam för att jag har insikten... det jag gjort kan jag inte göra ogjort men jag kan förändra min framtid jag och ingen annan kan göra det...och det känns så jävla bra att ha den insikten...jag har slutat lova... men jag ska göra det som står i min makt för att fullfölja mitt mål...jag känner att livet kan få kvalitet utan att det här finns i mitt liv...det är jag tacksam för i dag."


Gå in och läs mer
, http://michellobban.blogg.se/


Jullov, juljobb och julstress!

Jullov!
Gud vad jag har längtat efter detta jullov, längtan började redan gro för 3 månader sedan. Nu slipper jag tänka på allt arbete, stress och sömnproblemen som jag har haft. TACK GODE GUD till den som uppfann lovet! Fast någon sovmorgon blir det icke några dagar fram över...
.... för att då är det juljobbet som kallar, som är julsortering på Posten i Vallentuna. Väckarklockan ringer klockan 05:45 i morgon, någon som vill ringa och väcka mig hellre?! Ska försöka äta havregrynsgröt med mjölk o sånt i morgon med pappa - bara för att få en bra start på dagen! ;)
Jobbet varar endast till lördagen då jag börjar halv åtta (åh, dom har varit lite snällare iaf, det är ju trots allt lördag) och sen så på dagen...
.. är det tid för Julstress!, in till stan för att inhandla julklappar. Jag har inte ens gjort en jävla inköpslista och jag vet inte ens när jag slutar jobbet heller för den delen. ÅÅÅÅH, STREEESS! Någon som känner igen sig i mig?! Om ni gör det, snälla ring mig då och försök ge mig en lösning på all denna stress.

Mitt i allt kaos så finns det ännu en punkt som trycker, den punkten där jag saknar min lilla pojke :(
Men jag har tvingat(!) honom att följa med på lördag in till stan för att handla julklappar,
och han ska fanemej inte jobba då! DÄR med basta.

Godnatt, nu ska jag titta på Thomas Järvheden som ståuppar på svt 1 nu :)
Och en annan sak, om ni har chansen titta på Magnus Betnérs show Inget är Heligt, 21:00 på Kanal 5 i morgon. Eller om inte, SÅ SPELA IN DET!
Ds.

Fan då, jag glömde en sak.. Jag har jobbat på posten nu i två dagar, och jag säger till er alla.. Snälla snälla människor, unga o gamla, när ni skriver julkort, brev etc. försök att ta reda på HELA postnumret. Skriv inte 18600! (Om ni inte vet, så finns eniro och telefonkatalogen. Eller så tar man reda på det från början!) Det skulle underlätta väldigt mycket för oss små julkortsnissar satt sortera då. Tack på förhand!
Nu kommer Ds.

I know it's broken, and I'm not trying to fix it...

Min konstanta huvudvärk som jag har haft hela dagen tar kål på mig snart. Skolan som jag sköter galant sänker mig snart. Hela "den" situationen tär på mig och jag vet inte hur länge jag orkar stå ut samtal efter samtal och sms efter sms. Hur länge orkar man sådant? Hur länge orkar jag?

Det finns så mycket jag har sagt och gjort som jag ångrar ska ni veta. Jag önskar till exempel aldrig att jag sagt det sista ordet, det där ordet som var så onödigt, som jag senare går och har dåligt samvete över.
Det har funnits Ett ord som har sårat både han och mig, Ett ord som beskrev min rädsla, frustration och samt Ett ord som gav mig hopp på dig&mig, på framtiden vi har framför oss.
Jag är inte Guds bästa barn, det har jag aldrig påstått och det vill aldrig bli förknippad med för den delen, jag begår mina misstag och det ingår under livets gång. Jag kanske inte alltid är den smartaste vid vissa tillfällen, jag är inte världens bästa barn som sagt. Kan jag klassas som en idiot efter samma misstag som upprepat ett flertal gånger? Eller är jag bara efterklok som ser konsekvenserna efter min handling?

Livets alla konsekvenser, som jag själv framkallat, tär på mig. Det gör så fruktansvärt ont och stenen i hjärtat blir allt tyngre för varje dag. Den Akademiska uppsatsen släppte bara några småsten, men gjorde inget mer. Det gör fortfarande ont och jag vet inte hur jag ska kontrollera min smärta längre...



John Lennon - Imagine
En underbar låt som man aldrig tröttnar på..

I know that the goal is to keep me from falling...

Just nu så tar min skolgång upp väldigt mycket av min tid, som vanlig antar jag typ, men vad ska man göra åt saken? Jo, man kan bara le med sitt 'elevleende', niga och ta emot. Eller vad säger ni?

Inte för att tycka synd om mig men jag känner mig väldigt stressad och ångestfylld över att jag inte kommer hinna klart med min akademiska uppsats tills på måndag, 10 december klockan 9.00. (Då är det bara 10 dagar kvar tills Angelika fyller SWEET SEVENTEEN!) Men jag tror och hoppas att jag hinner klart, ska åka till kusin där hon ska få korr-läsa min och kritiskt granska min uppsats ;)
Sen så säger jag som Madde "Söndag natt.. Söndag natt!", fyfan Madde.. Söndag natt!

image86
GE MIG SNÖ... istället för att slask och regn!

But something happend
For the very first time with you
My heart melted to the ground
Found something true
And everyone's looking round
Thinking I'm going crazy

RSS 2.0