Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
" Vad jag bryr mig om nu är att du kommer nära mig,
även om det är försent att älska dig.
Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen.
Att aldrig dela hjärtat för kärlek igen.
Att aldrig ge hjärtat rakt ut.
Vad jag bryr mig om nu
är dina armar om mig,
även om jag vet att jag måste glömma dig.
För jag har gråtit
och du ringde aldrig.
Vad jag bryr mig om nu
är att se som i slowmotion,
när du går sönder inuti
så som jag gick sönder bit för bit... "
Oh I miss you darling.
Värmen kommer & går, det gör jag likaså.
Fan, att man ska bli sjuk en gång till nu när man bara går tre, (fyra) dagar i skolan. Fan!
" Jag har sett en människa med nya ögon.
Han e fin & söt på sitt eget lilla vis,
när man inte sett människan på några månader
blir man stum vid varje ögonkast. "
Fast det finns en människa, han finns där ute, som fortfarande kan.
Han kan sin grej, han får mig att gråta i smyg men även le i alla mörka stunder.
Ibland kan han komma jävligt olägligt men även så dyker han upp när jag behöver
honom som allra mest. (Och det är nu!)
jag ska aldrig ignorera dig igen
jag ska aldrig ignorera kärleken.
Nostalgi med Micke P :)
Bilden får tala för sig själv, men jag kan säga att jag verkligen ÄLSKAR den här bilden för att den får mig att tänka tillbaka på alla minnen med dig Micke, hur bra jag mådde när jag var med dig och på den tiden när allt var så bra! Jag glömmer dig aldrig Micke och jag kommer aldrig ha någon så bra killkompis som du var. Du förblir den bästa.
Du var min bästa vän! <3
För att fräscha upp minnet med mig och Micke så tänkte jag visa en film, som jag och Micke sedan gjorde en liten parodi av efter vi sett filmen.
DEN ÄR SJUKT KUL!
(men sjukt roligare om man har sett mig & micke och sen den här filmen)
2811
Han skäms och Jag är bortgjord.
Det finns ingenting mer jag har att säga till dig...
förutom hur mycket jag älskade dig.
Fyfan för dig!
Att det ska göra så ont...
Under all den här ytan finns nåt Du aldrig kommer få se
Det finns inga piller som hjälper längre.
Ond saft, som angelika säger, har bara gett mig ångest istället för att ta bort ångesten.
Jag är bara så trött på allt! Precis på allt.
Because I know that everytime you'll leave me wounded
after you have eaten a piece of my heart.
Nu ska jag blotta mig själv lite här tänkte jag;
Det finns så mycket jag vill säga men jag kan bara inte. Men jag tror att Du redan har klurat ut vad jag ska säga innan jag öppnat min mun. Jag trodde jag hade gått vidare för att alla andra noterade att jag inte alls var så ledsen som de trodde att jag skulle vara. Men det sjuka var att dagen då jag ringde dig släppte allt och dagen därpå kom det allt mer. Och ja, jag har inte släppt dig och på alla sätt o vis är det jobbigt för att du har gått mer än vidare i ditt liv. Varför har jag inte gjort det?
Ibland önskar jag mig att jag inte hade ringt dig den där dagen, just för att slippa den här saknaden av Dig. Men ändå glad över att jag tog upp kontakten med dig, eftersom vi inte hade pratat eller sett varandra på ett halvår.
Jag kommer nog aldrig att släppa dig, i alla fall inte mentalt, för att det finns alltid en tanke i mitt bakhuvud om att vi ska bli två igen.
Förlåt! <3
Det jag inte förstår är hur fan jag inte kunde hålla 3 punkter denna vecka
som jag annars har hållt i ett halvår förut.
Tvåsamhet är ondskan och singelliv det dödar vi bygger murar!
Jag vill ju brinna och sånt och minnas hur vacker du är
och varför jag en gång föll så hårt och handlöst för dig.
Men inget av det här betyder nått
Vart finns glädjen?
