när tomrum fylls med ord.

Fan, det blev inte klart. ;(
Ni får se det imorgon.. det lovar jag!

Imorgon ska vi börja vår praktik och det ska bli jättekul tycker då jag! Men vissa tycker inte det..
Och nu åker familjen utomlands - utan mig. Känns lite .. ensamt, men jag klarar mig!

Ett kärleksbrev är på väg hit till bloggen, till min älskade!
Hoppas ni kollar ikväll för resultat. gärna kommentera då :)

LÖVE FRÅN ME! <3

Studentmössan är färdigbeställd! Åh, gud vad jag längtar nu... det pirrar i hela magen faktiskt!
Lite som när man är kär...

Jag har tänkt på dig varje dag. Det känns som att du är överallt där jag är; varje gång jag ser en fisk tänker jag på dig, varje gång jag ser ditt namn eller en bild på dig hoppar mitt hjärta till. Jag tänker på oss till och med när jag kokar ägg, för att du har sagt att jag är bäst på att koka och steka ägg... (hjärtat får smilegropar)
Jag dagdrömmer om våra minnen vi haft, hur vi brukade brista ut i skratt när du borrade in ditt mörkblonda huvud under min haka, dina ljusa hårstrån kittlade mig så att jag fick gåshud. Jag dagdrömmer om den helgen vi var ute med båten, du och jag fick dela säng. Vi låg tätt intill varandra, du borrade in din ansiktshalva i mellan axeln och hakan- jag kunde känna varenda kontur av ditt ansikte avgjutet i mig, morgonen därpå fick jag den varmaste kyssen och jag kände hur otroligt kär jag var.

Varenda morgon jag går till bussen - då jag alltid småspringer - vibrerar det i min ficka, jag hoppas alltid att det är du som skickar det, men jag öppnar det inte förens jag sitter på bussen. Jag blir varm i kroppen varenda gång jag läser dina sms - jag kan läsa dem om och om - blir jag påmind om hur lyckligt lottad jag är som har dig.
Gång på gång finns du där jag är - på ett abstrakt sätt - och jag vill sätta mig i ditt knä, du ska pussa mig på kinden och säga att allt blir bra. Allt kommer att bli bra i slutändan. Jag tänker på vad jag sagt och har velat sagt till dig i de stunder vi har krisat, då vi inte längre ser på varandra. Förlåt för att jag inte sagt det jag velat.

Jag kan inte förlora dig, för att du har lärt mig att se på livet i ett nytt perspektiv. Du har lärt mig att handla snabbt på Coop, utan att "fönstershoppa" som jag säger. Jag har lärt mig att ta kontakt med dig är inte sms längre, utan samtal! ;)
"Å:) det är du som skapar min kärlek! Du är grunden till min glädje, vill alltid vara med dig min ängel! Saknar och längtar efter dig sjukt mycket! <3 "

Jag vet att jag plågar mig själv.. men vemfan har sagt att detta skulle bli lätt? ;(

Jag känner att jag inte orkar mer. Allt är en snurrande karusell och att jag snart kommer att ramla av och slå ihjäl mig.

Motivationen är nere på noll och jag orkar inte någonting just nu.
Jag och madde som är superduetten håller på att få ett nervsammanbrott på vår grupp i Ljudteknik, jag förstår varför jag alltid ska hamna med skolans mongon?! Förlåt Täby Enskilda- men det är inte alltid bra att vara udda, så att ingen vill vara med en...

... och jag är tatuerad!
Jag var ett nervvrak innan jag skulle gå in- fråga hur hårt jag höll Maddes och Elins hand ;)

Nu är det inte långt kvar- endast.. måndag, tisdag, onsdag och TORSDAG smäller det!
Pappa och ajg ahde en diskussion som vanligt vid middagen om min tatuering, och jag tror jag ägde han lite för att han tyckte att han hade "tänkt igenom" sina tatueringar och då sa jag "knappast, dom är så sjukt fula!".. då blev han tyst, en stund iaf.
Tur att min kära mamma stöttar mig i detta i alla fall.. (hoppas jag?)

Trafiken var tät som en dimma idag och det tog alldeles för lång tid till skolan idag, jag hade inte fått i mig någon frukost och humöret var inte på topp. Så jag bad Madde som redan var i skolan för att köpa en macka till mig så att mitt humör skulle bli bättre. Äntligen var jag i skolan och jag blev inte allt för sen som jag trodde jag skulle bli när jag satt i trafikköerna.

MEN när jag kommer in i klassrummet där lektionen börjat, vänder Elin och Madde på sig och deras blickar sa att "Äntligen Jenny kom du!" även fast klockan bara var 08:39.. men deras blickar sa någonting annat och jag frågade var det var? Dom svarade att vi skulle ta det senare...
När det blev eget arbete så berättade dem vad som hänt- jag blev chockad! Och jag vill helst inte ta upp vad som hände med vem och vad i bloggen..

Denna händelse, vädret, mitt humör, maten i skolan och saknaden hade lagt sig som en skugga över oss idag...

Elin, den berömda LillElin som jag älskar så mycket!
Hon är en av dom bästa människorna som jag träffat- aldrig träffat någon som skrattar lika mycket o med så mycket glädje som mig, inte någon med en sån humor som jag, lika tycken om vart annat.
Jag har aldrig träffat någon som bryr sig så mycket om andra i första hand, du tar alltid hand om en vad det än gäller. Jag är så glad att jag träffade dig på andra skoldagen- då vi klickade direkt och hade kul från första stund!
Du är en av mina bästa vänner och jag hoppas du alltid vill vara det.

Det var temat under min första inviduella kurs idag, denna höstmåndag i septembervädret- jag började faktiskt småskratta för mig själv lite diskret när min lärare skrev frågan mitt på whiteboarden.
För att egentligen, vad är det för fråga? Jag tycker personligen att det är en väldigt diffus fråga och enligt mig finner jag ingen meningen med livet, eller jo att må bra. Men det vill väl alla?
Under kursen Etik och Livsfrågor som jag har på förmiddagarna så fann jag min raka motsats i vad det gäller allt om etik och livsfrågor, så jag hoppas och ber att jag kommer i hennes diskussionsgrupp någon gång- DÅ ska ni få se på en het diskussion! ;)

Det börjar bli kyligare nu på kvällarna och som jag noterat är att solen går ner vid bolibompatid nu (känns det i alla fall som!), KOM TILLBAKA SOLEN! Men man ignorerar kylan när man går promenader med min kära vän Ligia, som jag inte träffat på länge... Det bästa med henne är att hon aldrig ger upp, hon är en av de starkaste människorna jag känner!

Från ett annat ämne till ett annat- Han är meningen MED musiken (inte sant Madde?);
Lars Eriksson - Rejected Love

Kul att man stressar som fan från Jonas, med maten uppe i halsen till en träning som skulle börja 20:30. Jag sitter på tunnelbanan mot Mörby och klockan är i god tid och jag kommer att hinna, trodde jag..
När jag är i Bergshamra så säger föraren att dom måste stanna här för att plattformen är full i Mörby centrum, klockan är 33 och bussen går 41 från Danderyd (en station ifrån!!!!) men tunnelbanan åker inte fören 40 och jag hinner inte åka till Mörby heller för att då skulle jag missa den med. Så då får jag sitta i danderyd och vänta till nästa som går 20:11, jag är hemma 20:59 och när jag springer ner till träningen så är det bara jag och Agnes där...
"det blir ingen träning!" - FAN!
Kul att haft ont i magen i onödan... jag som har blivit frisk nu och ville träna vafan. men icke sa nicke.

Nu ska jag äta mina jävla skorpor och så har man ingen pojkvän längre som svarar i telefonen.. kul!
God natt!

Nu har jag äntligen blivit frisk och jag hoppas inte Jonas smittar mig igen. Så jag får nog isolera mig från honom i några veckor... som om jag kommer att klara det?

Nu har man fått börja klä sig varmare och jag vill ha vintern nu. Tänk snart är det jul- jag längtar en aning! Tänk när man får mysa in i soffan med filt och en varm kopp te, se snöstormen blåsa utanför och titta på en bra film, eller mysa med någon man tycker om riktigt mycket.
Föreställ er när man får baka pepparkakor, och designa sina egna pepparkakor. Eller kanske göra ett hjärta och skriva en bokstav på det namnet man håller kär?

Jag är så glad att jag har blivit en del av dig, en del av ditt liv- att du älskar mig.
Du är mitt hjärta och utan ett hjärta kan man inte leva.
Det finns ingen som kan älska mig på det sättet som du gör- du har fått mig att känna känslor jag aldrig känt.
Du är min högra hand, min bästa vän, du läker mina sår.
Du ger mig allt, du gör mig hel igen.

Nu ska jag ta och röra mig mot jobbet snart. Go kväll på er!
UPDATE IN YOUR FACE ELIN-MF! <3