när tomrum fylls med ord.

För varje dag som går så känns allt bara bättre o bättre, inte bara på kärleksfronten. Men mest där så går det ju väldigt bra.
En av det bästa sakerna när man är kär är att man sprider själva kärleken vidare till andra i omgivningen. Men sen så är det när vänner, och folk runtomkring en påpekar att man bara lyser hela tiden eller att man alltid går med ett leende på läpparna, och det gör mig extra glad faktiskt!

Jag mår underbart bra, det går liksom inte ens att beskriva hur glad jag är.
Det var verkligen länge sedan jag mådde såhär bra... och det ska jag tacka min pojkvän Jonas för!

Detta har varit den bästa helgen på länge...
Jag har legat i en säng hela helgen i princip och hört regnet slå mot fönstret med Han som gör pirret i magen när jag snuddar tanken vid honom. Vi har låtit vår kroppsvärme värma upp hela tillvaron i rummet, värmt frusna händer och frostytan i vattenglasen. Vårt hejdå satte spår på buss 421:ans immade fönster, din fingerkontur formade ett hjärta.
Jag kan fortfarande höra dina ord säga "Jag längtar att kunna hålla din hand såhär och visa upp dig o säga att du är världens finaste tjej inför alla mina kompisar".

Att beröring från en fjäder kunde leda till så mycket gåshud hade jag ingen kunskap om och jag visste inte att en isbit kunde smälta så snabbt på ett hudparti. Jag minns när vi möttes på busshållplatsen och jag såg hur ditt leende lyste upp hela tillvaron. Jag påminns om din "god morgon"-kyss varje gång jag blundar för att du är fast på min näthinna. Jag kan inte glömma den första kyssen från dig; för att jag hade glömt bort hur en kyss smakade.
Jag kan inte sluta le efter denna underbara och obeskrivliga helg med dig.


Under alla dessa glädjeord, finns en mörk sida av mig som jag vill dölja.
Det mörka finns mellan raderna ibland dessa glädjeord; jag gör det omedvetet.
Jag är så rädd, jag är så jävla rädd att förlora det som jag har hittat nu.
Jag stänger in min mörka sida, men med tiden så flyter den upp till ytan
och sen så blir det en jävligt stor smäll. Väntan är värst.
Förlåt.

Under min sjukperiod som har varit under denna vecka så har man legat i sängen, ensam och funderat på att man verkligen saknar någon som tar hand om en när man är sjuk och som sover med en varenda natt samt att personen riskerar att själv bli sjuk bara för att få spendera varenda sekund med en sjuk flickvän.

Jag har haft det jobbigt under några veckor och jag sårar mig själv nästan hela tiden genom att straffa mig själv. Under och efter tårarna så tröstas man med skratt i peppsms, pepptalk och telefonsamtal från underbara vänner. För några minuter sedan fick jag ett peppmeddelande på (tönt)playahead av en kär vän som skrev:
"lev ditt liv, flyg och far. [...] men vafan, LEK AV DIG MÄNNISKA! se och lär, babe! ;D"

Nu är jag arton fyllda, nu börjar liksom livet? Hoppas jag i alla fall...
Och jag har mycket att se fram emot som sommaren framförallt som kommer fyllas med festival med jävligt underbara människor, krognätter, gotland med alexandra, grillsommar med underbart folk samt bra musik som sätter färg på tillvaron. Gud vad jag längtar!


Vill tacka min älskade bror Mattias för en sjukt snygg målning som han har målat. Målningen är en bild av Bob Marley i bara svart och rött som han målat alldeles själv. Bild kommer snarast!