Det är dem små liven som gör allt bra igen.

Nagellacket har precis torkat. Det blev en mörklila färg denna gång.
Äntligen är det lördag och jag vaknade kvart över tio imorse ... av någon anledning? Kanske för att jag däckade i sängen halv tolv. Hm, ja.

Andra veckan på jobbet har gått bra, men har haft sina motgångar men det löser sig. Känner mig rätt så kluven när det gäller saker på jobbet och mitt förnuft tror jag har försvunnit på vägen. Det handlar om vad som är bäst för barnen. Det måste klicka och det känns inte som att det har gjort det mellan dig och mig. Ibland känner jag mig som den största syndabocken som funnits.

Bland detta vardagstrassel där barnen inte har en aning om skriker dem av glädje, hoppar och skuttar runt i ringar. Dem skiner som solens sista strålar och det går rakt in i hjärtat när deras ögon lyser. Det är barnen som får ens viljelåga att brinna - det är deras förtjänst att jag går till jobbet varje dag.

Det är dem små liven som gör allt bra igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0