Hurt me.

Jag försöker vara alla till lags - det är den jag är.
Men jag lyckas inte alltid att vara alla till lags, för att jag prioriterar det jag vill mest. Det jag älskar.
Jag får käftsmällar och efterhängande glåpord efter mig varje dag som etsats fast i mitt huvud, och min glädje försvinner sakta varje dag.
Snart har jag ingen luft och det kommer bli svårt att koncentrera mig.

Jag har insett vilka som är mina riktiga vänner.
Och ibland är jag faktiskt förvånad men jävligt glad över dem överraskningarna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0