när tomrum fylls med ord.

Spenderade 10 timmar i skolans miljö, 8.30 - 18.30! De sista timmarna påfrestade min hjärna och min kropp på ett negativt sätt. Jag behöver inte mer negativitet för att listan är redan lång...

- Alexandra är i Spanien
- Kärlek är bara skit! (Att vara olyckligt kär gör ondast)
- Prov, inlämningar etc, dvs allt som har med skolan tar kål på mig
- Sanningen gör ont
- Minnen är inget man resa tillbaka till
- Mitt rum är stökigt
- Mobilen cpar sig hela tiden
- Jag har ont i mina knän och fötter
- Någon jävla depperiod har fångat mig igen :(
och jag dränker mina tankar & funderingar kanske inte i det bästa medlet direkt.

Igår satt jag vid min skrivbord och räknade matematik B, funktioner, så kom siffran 5 upp titt som tatt.
Jag kunde verkligen inte släppa siffran 5 och då började jag tänka på dig, vår dag, vår kärlek och allting som handlade om dig. Jag ville inte gråta för att jag har lovat migsjälv att inte göra det. Men vafan.. det är så jävla svårt! För att inte bryta ihop allt för mycket så började min penna glöda över papprets yta och min glädje, mina tårar samt saknad förvandlades till ord o formade någon sorts form av poetiskt verk.

Det är svårt utan dig,
det värker i bröstet.

Min mur som jag byggt upp
och som skulle skydda mig
från dina blickar som känns i varenda ryggkota,
dina sms som jag minns fast jag har raderat dem från mobilen,
skyddade aldrig.
Den fanns aldrig. Exsisterade inte.

Jag har alltid låtit mina ögon
vila genom bussfönstret på din balkong
och accepterat mina tankar blicka tillbaka;
Alla de heta sommarkvällarna vi spenderade där.
Där vi såg första snön falla tillsammans,
samt en dyster höstdag då vi kurade ihop oss
i vårat hörn i den chokladbruna soffan
och lät våra kroppar värma varandra.

Efter sex månader tog jag mitt mod
att besöka mitt förflutna,
besöka den lägenhet som var mitt andra hem.
Mitt första steg på den okända men ändå välkända mark
och konstigt nog kände jag samma trygghet,
kärlek och värme som för sex månader sedan.

Jag är kär i lägenheten, balkongen, soffan,
siffran 5 samt i ditt namn som jag aldrig glömmer.
Mitt hjärta har jag gett dig, i hemlighet.