3 veckor och 2 dagar sedan skrev jag ett inlägg senast..

Fan asså vad jag skäms! Jag är så sjukt dålig på att uppdatera, förlåt kära läsare! (om jag har några kvar dvs?)
jag lovar nu, unika läsare att jag ska uppdatera mycket mycket mycket bättre!

Det har hänt två saker idag som är rätt roliga(?)
- Jag började skolan idag. Jaja, inte för att skolan är rolig i sig men vafan... Rutiner tänker jag!!
- Nu äntligen har jag bokat tid för min efterlängtade tatuering. 18 sept blire av och jag är redan nervös...



But then theres you, asking me how long,
say something, its taking me so long.


Ibland mår jag bara dåligt, liksom bara dåligt- det finns ingen förklaring till det.
Man känner sig tom. Du känner dig inte hel älskling.
När man andas så fylls inte lungorna med luft.
Boken jag läser nu får mig att tänka på kärleken, Kärlekens betydelse och hur man vet när någon är den rätte.
Fallen, av Joyce Carol Oates. Titeln avslöjar väl allt? Och framsidan är det ett vattenfall och på kanten av vattenfallet står det en kvinna i en röd klänning och letar efter sin försvunne make.

" Ariah, jag är ledsen - jag kan inte -
Jag försökte älska dig
Jag går nu dit min stolhet måste föra mig
Jag vet - du kan inte förlåta mig
Gud kommer inte att förlåta

Men på detta sätt blir vi båda befriade från våra löften

På mattan nedanför låg pennan med monogram. Den måste ha slängts bort nonchalant och sedan rullat ner på golvet. Ariah stod länge (fem eller tio minuter?) som förstenad med meddelandet i sin darrande hand. Hon var totalt tom i huvudet. Till sist började hon gråta, och hesa snyftningar fick hennes kropp att skaka.
Precis som om hon trots allt hade älskat honom. "

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0