när tomrum fylls med ord.

Kan någon ta mig härifrån och spräcka min bubbla som jag ständigt fastnar i varje dag?
Det har gått nästan 3 månader och det känns fortfarande i hjärtat, när ska smärtan försvinna? Jag orkar inte känna såhär längre för att detta tar kål på mig!!!
Varje gång då jag vidrör någonting som påminner om honom hoppar alltid hjärtat över ett slag och kommer i otakt. Otakt och saknaden gör ondare än ondast.

I fredags så såg jag den mest bisarra och absurda filmen jag någonsin kommer att se tror jag, Requiem For A Dream heter den. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli berörd av en film som jag gjorde med denna.. Jag tänker fan fortfarande på den och den får mig att må .. jag vet inte, men inte bra i alla fall! Det var som ett någon brämde till ett knytnäveslag mitt i plexus - jag tappade andan..
Se filmen och bli berörd!